Självpepp
Kommer hem efter en strulig och lång arbetsdag med väskor, kassar, sladdar och anteckningsböcker. Levi har somnat i vagnen för natten. Gnäller några sekunder över hur trött jag är och får sedan en stor kram av mannen. Humorn är det sista som överger trötta mamman så jag passar på att föreslå ett pepptalk;
– Älskling. Det är just nu som du borde säga hur mycket du älskar mig alldeles oändligt, att jag är det finaste som hänt dig och att jag är en underbar mamma och en skicklig företagare som är snäll och omtänksam och framför allt smart och ambitiös. Och iderik. Att jag är rolig, härlig, spännande och jätteduktig. Så skulle du kunna säga. På ett ungefär.
Sagt eller inte, det hjälpte och nu har jag fått iväg kvällens sista korrektur och ska jag gå och lägga mig. Lägga mig och drömma om en värld med ständigt fungerande skrivare, millimetersäkra skärmaskiner och ett Suitcase Fusion som aldrig låser sig. Och om pantonefärger som blir exakt desamma översatta i cmyk.
Och så kanske lite lite grann om en iPhone4.
Njutarmåndag
Idag har jag haft härlig kvalitetstid med min mamma med gott sällskap av minsta lillebrorsan som nu hunnit bli två månader. Kvalitetstiden bestod av shoppingrunda, lunch, ytterligare shoppingrunda och sedan fika. Hur mysigt som helst. Att minibrorsan dessutom visade sig vara precis lika nöjd som vanligt (om man bortser från lite magknip) gjorde inte dagen mindre mysig!
Men såklart kan man ju vända på steken om man har lite tid över. Det är omöjligt att räkna alla de gånger jag efter tjutande protester fick vända i dörren till Lindex när storebrorsan var liten. Han utvecklade någon slags butikssensor. Och jag sparade förmodligen en och annan krona. Därför kan man ju undra om det verkligen är positivt eller negativt att den här bebisen gillar shoppingrundor.
Beror på hur mycket pengar man har, säger du.
Just idag lite mindre än igår, säger jag då. Men när ska man njuta om inte när man kan?
Stackars Wall-E
Ni kommer kanske ihåg Wall-E, den lille städroboten som finns både på DVD och som Wii-spel. Om inte, så är Wall-E ensam kvar på jorden och sorterar bland allt skräp som mänskligheten lämnade efter sig innan de flydde jorden för att lata sig uppe i rymden. Ungefär så. I grova drag.
Visst finns det ett budskap bakom den där barnsliga tonen om att vi borde tänka oss för. Kommer vi (ok, kanske inte vi men våra ättlingar) till slut sitta där uppe i rymden med bildskärmar framför ansiktet och näringsdrycker i handen och bara ha ögon för oss själva. Utan att ens titta ner mot jorden och fundera över vad som gick snett.
Men men. Barnen funderar i lite andra banor. De inser att Wall-E går omkring på jorden och städar. Alldeles ensam.
– Det är typ synd om Wall-E, för han måste ta hand om allt skräp alldeles själv.
– Mmm.
– Visst är det dumt?
– Mmm.
– Och du…
– Mmm.
– Om det är hans kompisar som har sagt det… då är det typ nästan olagligt.
Nyfussyrad
Upprymd, nyklippt 4-åring vid frukostbordet;
– De’ ska ju bli skoj imorrn på dagis, när de ser min fussyr! Du vet… den som jag fått av klippdoktorn! Och då kan jag ha så’n där… hm. Va’ hetteru nu’rå. Så’n där som man har i fussyren? Kålvax!
– Hårvax?
– Jaaa! Kålvax! Den måste vi ha i fussyren imorrn!
Höstlycka
Lycka är att en solig höstmorgon sitta alldeles för sig själv i ett nystädat kök med en rykande färsk kopp kaffe och en laptop. Ackkompanjerad av barnskratt och snarkningar.
Inga måsten utan bara lite egen tid att tänka, känna och vara.
Fredagsfinare?
Fredag och ledig. Jag sitter parkerad vid köksbordet med laptopen och en kopp kaffe. 4-åringen går omkring och pratar i en låtsasmobil och verkar allmänt upptagen. Plötsligt går han fram till mig med bestämda steg. Framför mig på bordet ställer han min sminkväska och min kamera.
– Så lilla mamma. Varsågod. Nu drar vi om fem minuter då. Du kanske vill göra dig lite fin?
Vart han tänkt att vi ska åka är oklart. Likaså vad kameran gör för nytta i sammanhanget.
Nå’t som går?
Dagisstart. Skolstart. Fritidsstart. Då kommer lössen, förkylningarna och magsjukan. Men symptomen vi möttes av ikväll, efter hämtning och matlagning, var aningen oväntade.
Vi hade precis ställt fram middagen på bordet. Barnen satt och spelade Wii i soffan. Med vetskapen om att de förmodligen var ordentligt trötta efter väckarklockans intågande i vardagen så ropade jag lite halvhjärtat till dem att komma och käka middag. För jag visste ju att jag skulle få ropa minst en handfull gånger till. Den bekväma sidan av mig kände även att jag och pappan kanske kunde börja käka själva och hinna prata med varandra i lugn och ro.
Ibland har man rysligt fel.
För efter gissningsvis två sekunder hör jag ett klart och tydligt “Okej!” från soffan och ett ögonblick senare kommer pojkarna tågande och slår sig ner vid bordet. I det läget hade jag velat se våra ansiktsuttryck. Fågelholkar? Det räcker inte. Vi måste i det närmaste sett ut som bollplanket i Lilla Sportspegeln. Va?! Vaddå OKEJ?! Jag höjde ju inte ens rösten.
Och det var inte slut där. För de pratade i normal samtalston med oss och med varandra. Åt. Och mellanbrorsan accepterade att hans favoritsked var i disken. Och gick och hämtade en ANNAN SKED. Bara en så’n sak.
Vad har flugit i dem? Ja, inte vet jag. Men låt oss hoppas att det är något riktigt smittsamt!
Damm suger.
Några tankar om städning. Det är lite svårt att hitta tid och motivation till det nu. Alltså att utföra det, tänkandet fungerar som vanligt.
Man kan tycka att det faktum att fem veckor gamla Levi fullkomligt älskar ljudet från dammsugaren, skulle motivera mamman till att dammsuga… men det gör det inte. Hon försöker däremot motivera pappan att dammsuga. Det går sådär.
Så vi bestämmer att var sak har sin tid. Och just nu hamnar dammsugning ganska långt ner på prioriteringslistan.
Om vi ser livet från den ljusa sidan, så är väl det sunt. Visst?
Det man inte vet
Sjuåring till förvånade föräldrar vid matbordet.
– Men hörni. Ni vet inte när EXAKT bebisar börjar prata. Och ni vet inte vad ett OBEGAGNAT spel till Nintendo Game Cube kostar nu för tiden. Mäh! Vad VET ni egentligen?
Vi vet som tur är en herrans massa andra nödvändiga saker. Och det vi inte vet går alltid att googla. Right?
Historiskt roligt
Vilken dag. Storebrorsorna har varit sams hela dagen och haft jättekul ihop. De har spelat på bolibompa.se, kollat på tv, hoppat studsmatta (och lekt någon konstig lek på studsmattan som innefattade en massa ljudeffekter och viftande armar… oklart vad den gick ut på), jagat varandra (öppen planlösning är prima så länge ingen vurpar och slår halvt ihjäl sig), byggt med lego, lekt med bilar och bara varit världens finaste brorsor.
Faktum är att den långa sommarledigheten tillsammans verkar ge resultat. Konflikterna har blivit allt färre och när de väl dyker upp så har killarna (med viss vägledning) faktiskt lärt sig att reda ut dem. Två skrattande minuter på stundsmattan (innan sammanbrottet) har utvecklats till trettio. Minst. Och sammanbrottet till och med uteblir ibland.
Och jag är salig.
Men saliga är även brorsorna. Eller förvånade kanske man ska säga. Sjuåringen summerade dagen förut, innan läggdags;
– Mamma? Vi har faktiskt inte bråkat någonting idag typ. Det är roligare när vi inte bråkar så vi kanske skulle försöka göra samma sak… du vet, i morgon typ. Att vara vänner.
Vi håller tummarna för det. Men för min del så är en och annan dag som denna tillräckligt för att späda ut den mer traditionella broderliga “syskonkärleken”.