>Är det jul snart?
>Sexåringen har skrivit ett brev till Tomten. Jag har lovat att hitta en mailadress till honom, så om någon vet får ni gärna höra av er. I annat fall så hoppas vi att Tomten ser det här:
“TOMTEN JAG VIL HA ET SPEL DTER SUPER DNOSARYUS GALAKSY ER ALFAL ET DINO SPEL HUR MÅNA DAGA E DE TIL JUL KRAM VALENTIN.”
Tomten, jag vill ha ett spel. Det är Super Dinosaurus Galaxy. Är i alla fall ett dinospel. Hur många dagar är det till jul? Kram Valentin
>Vi är redo
>Imorgon är det utflyktsdags. Storebror och jag ska på utflykt med Knyttegruppen och lillebror ska ut med mormor och morfar. Till skillnad från förra gången är planen timad och klar i minsta detalj. Nåväl inte timad kanske, men här ska minsann inte bli något panikstök på morgonen med bortslarvade väskor, förrymda gosedjur (lånade Knyttet är återfunnet och ligger tryggt i storebrorsans väska) eller oavslutad matsäckspackning. Nej du. Nu har vi stenkoll.
Skönt att man ibland kan känna värdet i en sliten klyscha som “man lär sig av sina misstag“. Nog behöver jag väl inte förklara mer än så utan konstaterar bara att we’ve been there, done that. But no more.
>Reklamavbrott
>
Den där gamla reklamen du vet… som uppmanar till att byta bröd och övergå till knäcke? Om det gäller just det här knäcket, så är den där reklamsnutten är en underdrift. Byt godis säger jag!
Knäckisarna finns än så länge att köpa här, här och här (varav den sistnämnda är en väldigt fin hemsida eller hur?). Känner jag de här tjejerna rätt så sprids de inom kort längre bort än så.
Mums!
>Flaskhals
>Har massor att berätta egentligen. Men den här dagen har varit väldigt intensiv och varit väldigt lång, så min vana att fånga upp småsaker och tänka det där måste jag skriva om sedan – den är avstängd just nu. Allt vill ut samtidigt, och då säger det bara stopp.
Så jag ska sova på saken och drömma om blåbärsknäcke. Varför tar vi imorgon.
>Det kom ett mail
>“Hi, Maria Falegård (mariafalegard).
Krisinformation.se (krisinformation) is now following your updates on Twitter. Check out Krisinformation.se’s profile here:
http://twitter.com/krisinformation“
Tror ni det innebär att jag kan rapportera om mina egna kriser?
Skämt åsido är Krisinformation.se en jättebra kanal där man faktiskt får rätt information från myndigheter som faktiskt sitter på konkret fakta och inte är i behov av att sälja lösnummer. Så.
>Lyckoträff
>
Sexåringen har varit väldigt bestämd angående många saker men den sista i raden handlade om huruvida han skulle börja spela tennis eller ej. Jag mailade därför till tennisklubben för ett tag sedan och frågade om det möjligen fanns någon träning för en liten kille, sex äpplen hög.
Ikväll var det äntligen (tro mig ÄNTLIGEN) dags för det första besöket någonsin på en tennisplan. Säger man plan? Nåväl, det var inte en dag för tidigt upptäckte jag snart, och konstaterade att han måste sett tennismatcher på tv såsom han stönade vid varenda träff. Och träffarna var många och stundvis dessutom rätt hårda.
Det gick inte att missta sig på att tennisupplevelsen motsvarade (eller möjligen överträffade) hans redan höga förväntningar. Han skrattade, jublade och log med hela ansiktet konstant i 60 minuter. Tränarens 9-årige son var med och slog lite bollar också, och hans kommentar till Valentins glädjerus säger allt;
– Kolla så glad han är! Haha! Valentin! Kan du sluta dansa lite?!
En mycket nöjd liten kille ligger nu och drömmer om att titta på bollen, röra på fötterna och om den fina tennisbollen han fick med sig hem.
Apropå barndomsminnen. Det här blir nog ett.
>Mammahälsan och Antarktis
>Full fart idag. Hade jag i morse vetat om att jag kring lunch skulle traska med barn och cyklar uppför en zickzackstig till Mösseberg, så hade jag nog hoppat över springturen.
Eller så kunde vi hoppat över att släpa med oss cyklarna. Men de är ju en del av oss, de där stackars cyklarna, för nu känns det som om vi inte gör annat. Var vi än ska… så cyklas det. Tack vare en lycklig sexåring.
Tänker jag efter så ska jag egentligen vara ganska tacksam för det. Jag och isbjörnarna.
>Tystnad talar
>Att man som småbarnsförälder skulle uppskatta tystnad är till viss del en ren lögn. Åtminstone den tystnad som uppstår när barnen är i närheten. Blir det tyst från tvååringen betyder det, i mitt fall:
1. …att han tvättar någonting. Typ golvet.
2. …att han “lagar” någonting. Det vill säga plockar isär något. Gärna fjärrkontroller eller radiostyrda bilar.
3. …att han äter smör.
Men idag kunde jag, glädjande nog, konstatera en ny sorts tystnad från den lille busen:
4. …han läste tidningen.
>Underhållande final
>För att summera den här dagen lite. Jobb, trevligt lunchmöte på Rantens hotell, mer jobb, lite jobb till. Sedan dagis och hämta upp barnen och dagiskompis. Dagiskompisen hade fiffigt nog med sig en mycket underhållande pruttkudde som gick varm en stund. En alldeles lagom stund för att lillebror skulle få upp ögonen för den, vilket gjorde att de äldre killarna kunde spela Tjuv och polis i fred.
Jag vet inte hur jag bar mig åt, men på något vis fick jag in en välbehövlig (om än lite kort) löprunda innan det var dags för Tösaträff med ett gäng gravida fina töser (receptet på varmrätten finns på Tösaträffsidan, tyvärr namnlöst tills vidare).
Nu har jag kommit hem, svarat på lite mail, skickat ett korrektur och kikat igenom lite papper på köksbänken. Som mycket underhållande avslutning på den här dagen läser jag då, på anmälningsblanketten till sommarens Korpentennis:
“Som avslutning blir det gemensam korvgrillning med familjen som åskådare.”
Bara en så’n sak. Kanske får barnen smaka om vi ber snällt?
>Missbedömning
>
– Nej, sa jag mycket tydligt.
Eller rättare sagt – jag sa nej kanske 236 gånger. Lika tydligt varenda gång, när sexåringen frågade (läs: bönade) om att vi skulle spela Tjuv och polis innan nattningen. Det tar ju alldeles för lång tid, var min mening, då får vi det inte lätt imorgon bitti. Så jag kompromissade och lovade dyrt och heligt att vi skulle gå igenom reglerna ikväll och titta på spelpjäserna, för att sedan spela en annan kväll.
Fel av mig. Vi borde spelat, hittat på lite egna regler den här gången. Åtminstone om ambitionen var att komma i säng i tid.
Nu, halv tio, behärskar vi i och för sig Tjuv och polis in i minsta detalj, och en mycket belåten liten sexåring sover gott i sin säng. Men nej, så fort gick det ju inte direkt. Min missbedömning, till hans stora lycka!