>Självterapi
>Om någon annan hade påstått att det börjar bli så mörkt och jobbigt på mornarna nu. Att det är ovant och kallt och att man är tröttare och segare. Att rutinerna rubbas för att man inte riktigt hängt med i övergångarna från sommar till somrig höst till höstrusk (med regnkläder och halvätna frukostmackor och fingervantar som inte finns trots att man köpt FYRA par och gympapåsar och strömkablar och lunchlådor och paraplyer och sadelskydd och så ligger plötsligt en snuttefilt i en vattenpöl och alla vill bara krypa ner i sängen igen). Om någon annan sagt så hade jag lätt påstått att en omstart skulle hjälpa. Glöm bort de rutiner som inte längre fungerar, och fixa nya.
Så nu ger jag mig själv en spark i baken och skapar lite nya mysiga rutiner. För mig. Så jag kan älska det här mörka regniga ruskvädret.
Kaffemaskinen är laddad och klockan är ställd 30 minuter tidigare än vanligt. Här ska läsas tidning, drickas kaffe och diggas höstmys. Och jag kommer inte att vara skenande stressmamman om det inte är alldeles, alldeles nödvändigt (för det är ju oftast inte det).
Och det kommer sannerligen att fungera. Bra va’.
>Bästa mamman
>Efter regn kommer sol. Jag kan ju vara lugn. Som idag. Bortsett från att en mindre storm utbröt i morse när vi, smått försenade, inte kunde hitta lillebrors skor… så har dagen varit strålande.
Ingenting kunde rubba mitt lugn idag. Inte när lillebror återigen släpade med ett lass pinnar och barkbitar hem (jag gav honom en påse). Inte när storebror gallskrek för att jag propsade på hårtvätt (jag lovade några extra kapitel i kvällsboken… som han visserligen somnade ifrån, men ändå). Inte när lillebror plötsligt bestämde sig för att tömma mugg efter mugg med vatten över badrumsmattan (jag gav honom en handduk). Allt som blixtrade bemötte jag med ett lass strålande solsken. Och ingen orkade liksom blixtra mer.
Måste ge minst en extra stjärna i mammahimlen. En glimmande en.
PS. För övrigt äger lillebror för närvarande oerhört många pinnar och barkbitar i olika dimensioner. Så om någon har en susning om vad man kan hitta på med dem, var inte rätt för att hojta. Tror lagret idag räcker till en mindre fördämning. Men det är ju lite ont om älvar i Falköping, så vi behöver en plan B.
>Värsta mamman
>Det finns ingenting som jag mår så dåligt av, som att känna mig som en dålig mamma.
I morse var jag inte direkt exemplarisk, om man säger så. Att stressa ikapp med klockan samtidigt som två småkillar springer åt ett helt annat håll… det är inte min kopp te. Många dagar kan jag hantera det men inte idag. Tydligen.
Efter både tjat, skrik, gråt och ursinne satt vi i alla fall på cyklarna, på väg till skola och dagis. Försenade. Jag stod för ursinnet, storebror för det ledsna och lillebror försökte förgäves lätta upp stämningen genom att lova att jag fick komma på hans kalas. Och smaka på hans godis.
Allt detta bara för att det var kallt, och jag bestämt mig för att min vilja var lag. Kallt väder = varma kläder. Jag som trodde att jag var ganska bra på att välja mina strider, men idag gjorde jag uppenbarligen en missbedömning.
Det enda som var ok med hela morgonen som gud glömde, var att vi skiljdes åt med kramar, pussar och förlåt.
Och. For the record. Händer detta igen så lovar jag att hellre låta storebror strunta i fleecejackan och därmed frysa de tio minuterna till dagis, till förmån för morgonron. Faktiskt.
>Lagomvinter?
>Oerhört nöjd hängde jag upp samtliga barnvinterkläder i hallen i eftermiddags för att försöka få någon slags överblick. Om huruvida det behövdes några kompletteringar. Eller om det som redan finns fungerar.
Så. Jag vet nu exakt vad som finns i lådorna och på krokarna i hallen. Men. Jag vet inte om det som finns är tillräckligt varmt eller användbart.
Lillebror har en brun vinterjacka som han ärvt av storebror. Den är fin. Men känns inte jättevarm, men ok. Overaller har de var sin som verkar passa i år också. Inte av den varmaste modellen, men ok. Det enda jag egentligen vet är att vi har väldigt många slitna, halvvarma vintermössor.
Så, hur får jag reda på om den stundande vintern blir riktigt kall, eller… bara ok?
>Déjà vu?
>Mats står i köket och fixar med en förlängningskabel.
Mia: Vad ska du ha den där till?
Mats: Jag köpte den till häcksaxen.
Jag (smått förvirrad): Vår häcksax?
Mats: ?
Jag: Eller jaha. Farmors? Vi har fortfarande ingen häcksax eller?
Mats: Nej, just det.
Jag: Ok. Jag har sagt så där förut va’?
Mats (flinar): Japp.
Jag måste verkligen köpa oss en häcksax. Nu.
>3:ans nya
>
Jag inser att detta nog är framför allt någon form av mammablogg, men den här mamman är alldeles för road av profilering för att låta 3:ans nya logotyp bara vara. Så varsågod, min spontana reaktion.
1. Visst enkel, på gränsen till tråkig men till trots speglas det nordiska stilrena, avskalade. Jag tar för givet att trean av olika anledningar vill skilja sig från resten av kanalfältet eftersom de tydligt frångår de annars ganska runda, mjuka former som syns hos grannkanalerna.
2. Den är inte färgad av några samtida effekter och färger (som exempelvis svt:s tvillingloggor är). En 3:a. I en odödlig, klassiskt font. Behöver det verkligen vara mer komplicerat än så?
3. Den ger utrymme. Nu har jag ju knappast en egen tv-kanal och kommer inte att ha någon heller, men OM jag haft en så hade jag inte velat ladda logotypen med några känslor. Det hade jag lugnt lämnat till utbudet. Det är utbudet och innehållet i tablåerna som ska locka tittare, inte loggan i detta läget. Den ska vara ett märke som passar in överallt, när som helst. Oavsett stämning och oavsett målgrupp.
4. Så de har gått från svagt, spretigt och lite mesigt till något mer samlat och starkare. Loggan, med strecket under, påminner dessutom om nedräkningen innan gamla filmer/biofilmer börjar. Förväntan och nedräkning till något bra. Jag tar för givet att programutbudet följer med?
Men usch ja. Den är väldigt, väldigt stor i tv-rutan.
>Första läxan
>Idag var en stor dag för sexåringen. Hur stor går det kanske inte att föreställa sig om man inte såg hans glittrande ögon när han plockade upp den här lappen ur ryggsäcken efter skolan.
Räknar självklart med att dessa ögon kommer att glittra lika mycket de närmsta tolv åren. Minst.
>Vuxenpoäng?
>Även i kväll slutar det med att jag sitter ensam vaken, och alla andra sover som stockar. Mysigt men lite trist. Så jag funderar lite på om jag kanske kan få några extra vuxenpoäng. För att klockan bara är 23.00 en lördag och jag seriöst tänker gå och lägga mig nu.
Och för att jag satt som i trans och kollade på hela Här är ditt liv på SVT förut, och tyckte det vara fint.
>Stora skrikardagen
>Idag är en fantastisk dag på många sätt. Solen skiner från en blå himmel. En lycklig sexåring är i skolan, en lycklig mamma har jobbat hemifrån och eftersom vi för en gångs skull faktiskt kommit ihåg att fylla på lagret med kaffebönor, så har jag njutit i full drag. Nästan hela tiden.
Stunderna som avvikit från själva njutningen är skrikstunderna. Lillebrors skrikstunder. Här har skrikits hej vilt över att jag inte säger vad vi ska äta till lunch, eller att jag säger det på fel sätt. Sedan gråts det en hel del över att han vill se en film med ballonger som flyger över hus (nej, inte dvd:n från bröllopet). En film vi inte har, men enligt lillebror så HAR VI DEN FAKTISKT! Sedan har han även skrikit sig hes över att han tycker att vi ska KÖPA CHOKLADBOLLAR! IMORGON! GAAAH! För att inte tala om ljudliga tjutandet över att jag ska SÄGA FÖRLÅT för att jag blir irriterad på skrikandet. För att riktigt utmana ödet så säger jag förlåt tillslut för att kanske undvika en begynnande tinnitus. Men ooops. Då råkade jag visst säga det PÅ FEL SÄTT! JAG MÅSTE LÅTA GLAD NÄR JAG SÄGER FÖRLÅT!
Jomen. Förutom den där volymen från treårsfronten idag så är det som sagt en strålande vacker förmiddag. Ärligt talat.
>Bornholm året runt
>
Jojo. Har varit på vårt livs första föräldramöte i skolan. Tända ljus, fika och en härligt engagerad fröken. Nybliven klassförälder dessutom. Allt frid och fröjd. Sedan visar fröken ett koncept som hon jobbar efter, Bornholmsmodellen.
Fantastiska Bornholm. Jag menar, kan det bli annat än bra? Just skolans modell är väl, till skillnad från vår, inte till lika stor del baserad på mjukglass.
Skämt åsido. Fina barn, fin fröken, fina föräldrar. Ja. Bra så.