>Dagens visa
>Så här kommer han, lill-Shirley med favoritlåten. Futarren (snutten) är med.
>Sonen gifter sig
>Samtal med treåringen vid frukostbordet, innan efterlängtad (?) bussutflykt.
Jag: Alve! Har du berättat för pappa vad du ska göra idag?
Alve: Hmmm. Bröllop.
Jag: Ska du på bröllop? Jag trodde du skulle åka buss?
Alve: Näpp. Jag ska gifta mig.
Jag: Jaha, va’ roligt! Vem ska du gifta dig med då?
Alve: Eh. En mamma.
Jag: Det låter ju mysigt, och vi får komma då?
Alve: Japp. Ni kan sjunga. Fast i morr’n. Jag gifter mig imorr’n igår.
Jag: Ok, då kanske vi kan börja med att åka buss… idag?
Alve: Japp, det kan vi nog.
>Valiumpäron
>Vi talar med sjukt låg röst här för närvarande, pappan, mamman och ibland även storebrorsan. Så man nästan inte hör. Vi sänker rösten, lillebror sänker rösten. För att han vill höra. Allt. Och vips har vi kontroll över situationen igen.
Löjligt, kan tyckas. Men det fungerar.
Päronen – Arga lillbrorsan: 1–0
>Mia 2.1
>Borde köra en liten uppdatering av mig. Hårddisken är lite seg stundtals och ofta är det på grund av att jag inte strukturerar innehållet utan fusksparar tankarna som Namnlöst någonstans lite i periferin och inte hittar det jag behöver sedan. Som att plocka ur tvätten ur tvättmaskinen. Eller lämna in en matta på kemtvätt. Eller köpa ett nytt cykellås till Valentin och lämna tillbaka en pajform till farmor. Mitt ramminne däremot är fortfarande till full belåtenhet. Mycket igång samtidigt och det är underbart. Och Virusskyddet. Virusskyddet är också helt ok! Det skulle jag väl förmodligen inte sagt, så nu får jag skylla mig själv om jag ligger här nerbäddad med en rulle snorpapper imorgon bitti.
Näh. Lutar inte åt någon jätteuppdatering vad jag kan se. Så jag döper väl helt enkelt om första högen med Namnlöst-tankar.
Namnlöst 1: Tvättmaskinen!
Namnlöst 2: Mattan!
Namnlöst 3: CYKELLÅS! CYKELLÅS! CYKELLÅS!
Namnlöst 4: Tågbiljetter!
Namnlöst 5: Somna i tid!
Natti!
>Var är svinisen?
>Kan inte annat än hålla med Fred. Var tog svinisen vägen? Dog den ut eller dränktes den skoningslöst i medierna av Anna Anka? Konstaterade dock, efter att ha hämtat barn på fritids förut, att den kan ha övergått i tigerinfluensan. Verkar mest som det drabbar just pojkar i sexårsåldern så kanske kan vi kan dra in lite på handspritandet där.
>Amatöranalys
>Mats var ganska krasslig igår. Därav följande intelligenta ordväxling precis innan läggdags, när jag frågade honom huruvida han skulle upp och jobba eller ej:
– Ska du jobba imorgon?
– Vet inte än, får se när klockan ringer.
– Men hur mår du då?
– Har mått sämre.
– Vaddå sämre? Det har väl jag också gjort? Vad menar du?
– Att jag mått sämre.
– Det är väl inget svar, hur mår du?
– Rätt ok.
– Det är ett bättre svar.
– Va? Varför?
– För att om du mår rätt ok så mår du nästan bra. Har du mått sämre så mår du nästan dåligt.
– ???
– Vaddå, jag är en analytiker.
– Nej, en amatöranalytiker. En halvdan sådan.
– Men stämmer det inte då?
– Vilket?
– Att du mår nästan bra om du mår rätt ok? Du vet, som med bägaren… som den är halvtom eller halvfull?
– Jo.
– Jamen då så.
– Ja, rätt ok för att komma från en halvdan amatöranalytiker.
Ni förstår. Undrar på att man sover gott.
>Bloggkocken 2
>En gråmulen söndag som denna invigdes nya bakboken som Valentin fått av morfar. Efter att ha smakat på Cookies med mjölkchoklad, så kan jag knappast låta bli att lägga ut det här receptet.
Boken heter Chokladboken (Camilla Ny och Lene Idermark, Knattekocken) och rekommenderas å det varmaste! Hur den är uppbyggd… ja det ser ni ju. Beskrivande bilder och kortare texter som gör att han klarar sig igenom recepten nästan på egen hand. Med andra ord himmelriket för en liten sexåring med dille på siffror, läsning och kakor!
>Duracellördag
>Det enda som är irriterande med att ha ordentligt med energi, är att vara ensam om det. Som idag. Hopplöst. Irriterande.
Så halva dagen yrde jag runt och röjde både här och var av bara farten. Den andra halvan av dagen röjde jag vidare mest på grund av irritation över att ingen annan verkade ha smittats av min energi (aningen mer högljutt) och försökte väl städa bort min sura min alternativt gno i gång de övrigas glada.
Sexåringen fick till sin stora lycka åka med och källsortera, vilket i det närmaste kan jämföras med Liseberg. Nu överdrev jag ganska mycket men han tycker att det är skitkul, helt enkelt.
– Mamma? Vad fotar du?
– Eh. Skräpet.
– Varför?
– För att…. hm. Jag gör det ibland, fotar saker jag gör.
– Varför?
– För att jag kanske får för mig att jag vill skriva om det senare.
– Räcker det inte med ord?
– Jo. Det gör det kanske.
Så därför blev det ingen bättre bild än såhär. Lade ner fotandet och koncentrerade mig på att köra bil istället.
Efter skräpröj, trädgårdsröj, garderobsröj, garageröj och slutligen sovrumsröj… är sura minen är i alla fall puts väck. Och jag tänker fälla ihop laptopen ikväll och somna gott till en bra bok jag hittat bland all bråte. Lycka.
Godnatt och sov gott hälsar duracellmamman.
>Kass självterapeut
>Angående den där höstmörkerstrategin jag lade upp så fint igår så föll den ganska snart.
Planen var ju att smyga upp lite för tidigt och njuta lite helt enkelt. Men själva smygandet försvåras lite när man vaknar med en liten kille på ena armen, en liten kille på den andra armen och en liten hund liggandes tvärs över låren.
Hade med andra ord inte hjärta att krånga mig upp och därmed riskera att väcka trupperna. Nya tag imorgon.
>Gallra influenserna?
>Bambi innehåller tydligen tigrar som slåss. Bambi. Ni vet den bedårande lilla tecknade Bambi. Lillebror är väldigt mottaglig för det där som sker på filmer. Han spelar upp det igen med sig själv i huvudrollen och det kan ju vara “ok” om det är storebror som blir föremål för tigerslagsmål, men barnen på dagis uppskattar det nog inte lika mycket.
Så nu ligger Bambi och vilar långt ner i strumplådan och högen med dvd-filmer vid sovrumsteven är tillfälligt censurerad. Det innebär i praktiken att det som återstår är ett gäng Astrid Lindgrenfilmer och lite Nalle Puh.
Men influenserna kommer uppenbarligen från fler håll just nu.
Vi lyssnar nämligen på musik vid kvällsröjet i köket och lillebror börjar spela futarr [gitarr]. Han lever sig in i musiken och det ser väl ganska lovande ut. Spelar och sjunger. Så tar låten slut och lillebror kastar plötsligt iväg snutten (som fungerar som gitarr), och utbrister:
– Nu ja’ kastar futarren i golvet! Bang! Så gör man!
Måste vi plocka bort Guitar Hero nu, eller vad? Skulle inte tro det.
PS. I perioder som denna är det guld att ha storebrorsan som referens. Och därmed minnas att det går över.