>Onda leksaker
>Det där med små leksaker. Lego and friends. Så här ser det ut vid skapandet av alla framtida färdmedel genom rymd, vatten och djungel (för snart kommer mänskligheten endast färdas i legofarkoster, det är tydligen… sant):
Jag tycker det är helt ok, tro mig. Men vissa saker gör lite, lite ondare att trampa på än andra. Som den här till exempel:
Detta är lillebrors produktionsyta. Han fixar mest med sin djur. Onda djur, alltihop. Särskilt precis i hålfoten.
Men ondast av dem alla är den här gröna mardrömmen:
Tyvärr så finns det tydligen ett visst underhållningsvärde när mamman (läs: jag) halkar omkull på denna gröna slimehand. Men tyvärr kommer med all säkerhet försvinna spårlöst till slimehandhimlen inom en mycket snar framtid.
>Myrstack
>Det är inte så att jag inte har något att skriva om. Nej, jag har en massa saker i huvudet som jag liksom vill få ut här, och ännu fler bilder i telefonen som jag av någon anledning brännt av för att jag i det läget såg någon form av bloggvärde i dem. Men just nu så pressas alla inspirationstankar undan av en enda grej.
Sömn.
Jag måste verkligen samla ihop mig och hämta in (jag vet att man inte kan men det är skönt att tro det) lite sömn som jag prioriterat bort i veckan.
Men någon gång ska jag skriva om alla de där myrorna som far omkring i skallen några minuter innan läggdags. Min ambitionsnivå är tydligen på topp då och jag ligger och klurar på om jag ska skriva en bok, eller rita en, och att jag borde ta tag i mitt fritidstecknande innan det försvinner ur händerna på mig. Eller att vi kanske skulle sluta säga till snickare att det inte alls är det minsta bråttom med vårt badrum, eftersom det då inte kommer några offerter alls. Och kanske renovera gillestugan, och köpa julklappar skittidigt så man är färdig innan det ens blir julstämning i butikerna. Eller så…
Nu. Sova.
>Följa Lillpappan
>När jag under ett svagt ögonblick i kväll beslutade mig för att lära lillebror vad följa John är för någonting, kan jag inte ha räknat med alla de hoppstilar det finns i en treårings medvetande. Vi har i stort sett hoppat ner en fåra i golvet genom hallen, köket och vardagsrummet. Grodhopp, dinosauriehopp, kohopp, Bambihopp, Pappahopp… och Lillpappa-hopp.
Lillpappan är treåringens låtsaskompis som är med oss lite då och då numera. Han sitter bredvid lillebror vid matbordet, han berättar var teskedarna är när de plötsligt saknas ur kökslådan, han håller koll så att tänderna blir rena när man borstar dem, han får lektioner i hur man klär på sig kläderna snabbt på mornarna (just den biten kanske går sådär) och han är alltså en hejare på att hoppa tre hundra varv runt i huset precis innan läggdags.
Till råga på allt så är lillpappan en mästare på att sno min plånbok och plocka ur alla plastkort. Som tur är så hittar otroligt hjälpsamma lille treåringen alltid korten instoppade i bondgården i sitt rum. Vilken himla tur man kan ha va’?
Flås. Och sov sött!
PS. Signalementet på denne lillpappa är lite vagt, men gissningsvis är han ca femton centimeter lång och ryms ganska enkelt i en hand eller jackficka.
>Värsta och bästa
>Jag har sagt det flera gånger förr, men jag gillar fortfarande måndagar och jag gillar den här måndagen också trots någon dipp på morgonkvisten. Men det tillhör ju rutinerna numera så det tänker jag inte älta nämnvärt just den här gången. Men en kortvariant kan jag kosta på mig innan jag packar ihop kvällens jobblunta och kryper till sängs;
Måndagens värsta är morgonens strid om huruvida sexåringen skulle bära vinteroverall till dagis eller ej. Jag bestämde nej. Han bestämde sig för att lägga sig på golvet. Som vanligt konstaterade jag, på väg mot jobbet något århundrade senare, efter ännu en morgon som gud glömde, att det inte var värt att bråka om egentligen. So what om han fått vara lite svettig en stund.
Måndagens bästa är när samme sexåring går hand i hand med en blundande lillebror förbi skolgårdens klätterställning på vägen hem. Bara för att lillebror inte ska se allt det roliga och vilja klättra. Bara för att storebror ska hem. Bara för att mormor ska komma tre timmar senare.
Lite surt och mycket sött. Måndagsgodis light.
>Jobbångest?
>Precis innan läggdags så börjar sexåringen prata om jobb. Hans framtida jobb, och han är uppenbarligen lite smått bekymrad;
– Man jag vet inte vad jag vill jobba me’!
– Du kan göra vad du vill, Valentin. Huvudsaken är att man gör något man tycker är roligt, för man jobbar ju ganska mycket. Då är det ju synd att ha ett trist jobb.
– Men… är du chef?
– Nja, jo det är jag väl.
– Över vem då?
– Jag är min egen chef kan man säga.
– Men kan du sparka dig själv då, om du tycker det blir tråkigt?
– Ja, det kan jag väl på sätt och vis. Jag kan ju bestämma att jag vill göra något annat. Men det vill jag inte. Jag älskar mitt jobb.
– Man jag då? Vad ska jaaaag jobba med?
– Det behöver du ju inte bestämma än på jättejättelänge. Men vad tycker du är roligt?
Lååång betänktetid här. Sedan säger han nöjt, med världens mysigaste sagoberättarröst:
– Jag tror jag ska skaffa mig en liten stubbe. Och en yxa. Och jag tror jag kanske börjar imorgon.
>Vantskräcken
>Försökte precis inventera lite i drivorna nere i hallen inför skoldags imorgon. I storebrors ryggsäck finner jag detta:
Det knepiga är att jag i år köpt endast svarta fingervantar. De övriga tre har varit saknade sedan förra året.
>Skoskräcken
>Allvarligt talat. Skoaffärer dödar. Eller i alla fall så kan de utgöra ett allvarligt hot mot mänskligheten. Åtminstone om man frågat lillebror igår. Förstår inte alls grejen med att han plötsligt var tvungen att lägga sig raklång på golvet i butiken och gallskrika för att… ja, för att? Men, men. Sådana här skoshoppardagar är jag lite extra tacksam att vi bor i en liten stad, eftersom vi fick med oss de oprovade allvädersstövlarna i en påse hem med orden “Prova i lugn och ro sedan, så hörs vi”.
Flexibilitet är en småstadskrydda utan dess like.
>Skylla på snön
>Finns det något som heter snösting? Får jag skylla på det i så fall, med tanke på att jag lyckades gå nästan hela vägen hem med barnen innan det gick upp för mig att vi glömt hunden vid skolan.
Tur att det är fredag.
>Male multitasking
>Så här en helt vanlig onsdagkväll slår mannen till och satsar på lite multitasking. Spotify, radiosporten… och Greys Academy. Samtidigt.
Dock är jag inte helt säker på att han hade hört mig om jag försökt kommunicera. Jag menar – det brukar ju gå sådär bara vid tv-sporten.
Men små steg bär ju också framåt.
>Viktig information
>
Observera att McDonalds glasskuponger numera mäter ungefär tretton meter. Racerlinjalen på bilden (märke tyvärr okänt) är däremot hela hundratvåochmassatvå shillimeter.
Tänkte bara, ifall ni ville anteckna det någonstans eller så.