Seg helg
>Lite seg har den allt varit, helgen. Efter att inte ha varit hängig på… ja, länge… blev jag både lite förvånad och irriterad över att jag i fredags plötsligt kände mig både trött, förkyld och risig i största allmänhet.
Men med hjälp av några sköna fleecefiltar, lika sköna ungar och ganska mycket sömn kände jag mig idag tillräckligt pigg för att fylla på kanelbullsförrådet i frysen. Kanske också för att täcka över de där små vardagsfadäserna som plötsligt känns som djupa avgrunder bara för att man är lite nere och tycker lite synd om sig själv.
Som när lillebror mitt under Robinsonfinalen väljer att gå ut i köket och hämta mjölk. Mjölk som han råkar spilla ut över hela (ja: hela) köksgolvet.
Fast såhär i efterhand missade jag ju inget direkt. Hade jag i förhand kännt till hur finalen skulle gå till, hade jag nog gladeligen skurat golvet istället, även utan mjölkspill.
Sista pusselbiten?
>Sista biten i vuxenpusslet är lagd. Eller familjepusslet. Eller vad du nu vill kalla det. Villa, kombi, hund, barn, pensionssparande, veckomatsedel… och så ikväll satt det:
Matkassan insatt på ICA-kortet.
Så vad gör vi nu då? Husvagn är inte aktuellt, men annars är jag öppen för förslag.
Middagsro
>Helt otroligt. För några månader sedan liknade våra vardagsmiddagar rena rama sjöslaget. Så plötsligt, när vi satt och käkade tidigare ikväll, så inser jag att vi nu hamnat i raka motsatsen – vardagsmyset. Fyra personer runt ett middagsbord med skratt, prat och mys som fick de där trista vardagsmakaronerna att kännas riktigt lyxiga.
Förklaringen verkar ligga i att lillebror efter eget iniativ passerat tupplurgränsen och landat på andra sidan med bravur. Med andra ord; inga världskrig kvällstid längre. Åtminstone inga som relaterar till utebliven dagssömn.
Go lillebror!
Helgen som var
>Jojo. Här har hänt en del i helgen. Valentin har haft sitt 7-årskalas tillsammans med jämnårige klasskompisen och resten av gänget. 19 glada ungar fyllde gympasalen med skratt, lek och ett och annat godispapper.
Men det har hänt andra stora grejer också. Lillebror ska flytta hemifrån. Säger han.
Detta beslut togs tydligen i lördags förmiddag, när jag passade på att ta en kopp kaffe och kolla Nyhetsmorgon, i tron att lillebror lekte i godan ro. I den tron njöt jag av mitt kaffe fram tills jag hörde en duns nere i hallen. Dunsen kom från ett soffbord som inte längre stod på sin plats i gästrummet utan halvvägs ut i farstun.
Det lyste i ögonen på lillebror när han någon minut senare stolt förklarade att…
– Det är hjuuul på det bordet mamma! Jag bara packar lite saker du vet. Jag packar bordet också.
Han hade även packat pappans träningsväska (inklusive pappans två tennisrackets) och sju hyllplan, tillhörande en Billly cd-hylla.
Nu är jag ju ganska ny på det här med barn som flyttar hemifrån och så, men tills denna nyck dycker upp igen bör jag kanske fundera på att skicka med honom lite välling.
Eller låsa dörren.
Hörs jag?
>Ett försök till konversation med smågrabbar i soffan kl. 19.46 tisdag kväll. Jag pausar Scooby Doo-filmen innan den börjat och placerar mig strategiskt mitt framför tv:n.
– Alltså. Nu sätter vi igång filmen och ni kommer inte att hinna se klart. Hör du mig nu också Alve?
– Mmm.
– Jag kommer trycka på play, och om en liten liten stund kommer jag att säga till att det är läggdags. Då pausar vi filmen och om ni sköter er nu så är det ok att se färdigt den imorgon. EFTER dagis och fritids. Är det ok?
– Mmm.
– Ni kommer alltså INTE att se klart på filmen idag.
– Mmm.
Intressant att se om de minns att de hört mig även om 20 minuter.
Morgon att minnas
>Vissa dagar önskar jag att vi hade ett övervakningssystem installerat i vårt hus. Så man kunde gå in i efterhand och hämta vardagsglimtar och händelser och spara!
Som i morse.
6.30 kommer en smått besvärad, men fullt påklädd sjuåring in i på toaletten och påpekar att vi nog får köpa en ny väckarklocka till honom för att den har inte ringt. Jag förklarar att den inte har ringt än för att han vaknat innan 6.45, som den är inställd på.
Han går ut i köket och kommer tillbaka med en liter mjölk från kylen. “Mamma, har det varit 22 än? Kan man dricka den här eller?” Han pekar på datumstämpeln på förpackningen. Jag försäkrar honom om att den går jättebra att dricka.
Han piper iväg ut i köket igen och ropar, liksom i farten, “Har Tjorven (hunden) fått mat eller?!”
Därefter ger han hunden mat, sätter sig och äter frukost som han själv fixat, plockar in alla grejer efter sig och går och slår på barnprogrammen.
Där ungefär skulle väckarklockan ha ringt.
Och där ungefär blev jag återigen medveten om hur stor han håller på att bli.
Hur tänkte jag här?
>Idag lärde jag min sjuåring att blåsa upp ballonger. Det var ju roligt, tyckte både han och lillebror. Jag också, eftersom jag slapp agera någon slags kompressor-på-beställning där mitt i leken.
Ännu roligare tyckte de att det var när storebror, mitt i blåsandet råkade tappa en ballong som med ett pruttande ljud for iväg med en rasande fart genom rummet. En bra stund efter det for det pruttande ballonger kors och tvärs över våra huvuden.
Vänta bara. Ännu roligare blev det när jag av någon konstig anledning fick för mig att berätta för barnen att om man kniper åt om den uppblåsta ballongens flärp, och drar med båda händerna åt sidorna, och sedan sakta pyser ut luften… så tjuter den. Jättehögt.
Jublet nådde inga gränser. Inte oljudet heller.
Hur, jag bara undrar, HUR tänkte jag där?
En så’n gågrej
>Vi sitter och myser framför tv:n, jag och min sjuåring. Det blir reklam och han får syn på någon motionsgrej (tror jag, jag satt i andra tankar), och utbrister:
– Du! Mamma! En så’n där gågrej borde du köpa! Då kunde du gå här i vardagsrummet istället för att springa omkring ute när det typ är kallt eller regnar.
Tanken är ju väldigt söt. Men just det där med att komma utanför dörren… det är ju liksom halva grejen med att springa eller promenera.
Bloggodis
>För ett tag sedan hörde jag uttrycket “Har aldrig förstått mig på bloggkulturen” och strax därpå “Näh, jag läser aldrig några bloggar, det är inte intressant”.
Har tänkt ganska mycket på det där. Personligen tycker jag att bloggkulturen är alldeles fantastisk. De bloggar jag följer förgyller verkligen. Det är människoöden, humor, känslor, vackra vardagsminnen, information och nyheter. Det är hela världen i små delar… bloggar som berättar en vacker vardagshistoria eller bloggar som informerar eller analyserar. En mix av må bra-bloggar och bra att ha-bloggar. Jag tycker det är helt fantastiskt att folk vill dela med sig! Oavsett om det handlar om sina egna betraktelser eller viktig information som kan vara av värde för andra. Visst läser jag även böcker med påhittade historier och intriger men det är något alldeles speciellt med att följa en äkta person, ett äkta liv.
Det finns ju självklart många fler där ute som fortfarande suckar och pustar åt bloggar, och som ännu inte förstått vad det handlar om. Klicka till exempel runt hos Heja Abbe, Lotta, Linda eller hos Ninni (för att bara nämna fyra härliga människor som är mer än läsvärda).
Livsbloggar när de är som allra finast.
Kisskydd
>Idag inhandlade mormor lite nya kisskydd (eller plastad frotté som det så vackert heter) till lillebrors säng. Det var välbehövligt eftersom de gamla är ganska slitna vid det här laget.
Det råder dock vissa meningsskiljaktigheter kring vad man ska ha dessa kisskydd till.
Lillebror (som är en ganska bestämd lillebror) tänkte att man kunde mäta pappa med dem:
…och mäta sig själv för att kolla skillnaden:
Och sedan ska man tydligen kunna ligga och kramas och filosofera lite på det också:
Halvskönt kanske om du frågar mig, men det blev onekligen ganska rolig underhållning i middagsfixet.