Sitter i soffan och lyssnar på Franska Revolutionen. Lyssnar. Från sonens dator bredvid mig. Han lyssnar läxor. Och jag stödlyssnar med andra ord på filmklipp om lyxknarkande kung Ludvig och hans unga fru Marie. För en kvart sedan hade jag ärligt talat inte riktigt koll, ska jag erkänna. Smått blurrig information som liksom tonats ut rätt så rejält på de trettio år det var sedan den intogs (mer eller mindre ofrivilligt). Och just nu hade jag snarare full sjå med att ta reda på vilket hemsidesverktyg som anses vara det bästa och säkraste förutom WordPress. Jag hade även full sjå med att fundera över om jag ska handla kyckling innan jag tränar eller efter. Eller om hunden kanske ska ut innan eller efter att jag handlat kycklingen som jag då inte riktigt vet när jag ska handla. Men mitt i alltihop snappar jag hursomhelst upp att Ludvig var en orättvis jäkel och att det inte är så himla konstigt att fransmännen fick nog av galenskaperna. Att människan är stark när hen får nog. Att orättvisor inte bara bildar klyftor utan även leder till sammanhållning. Att alltihop plötsligt blev intressant. Vad jag inte förstår är hur otroligt gammal jag måste vara som hör mig själv säga: “Men har ni ingen historiebok?!” Håhåjaja. Och så vidare. Over and out.
