Jag har fullständigt ordstillestånd. Har i tre dagar (inte i sträck så klart men vid spridda tillfällen) försökt skriva klart min krönika. Få ur den ur huvudet och liksom glida över till tangentbordet och in i datorn. Det är tydligen helt omöjligt så nu väcker jag upp den här lilla ordplatsen på jorden, och ser om jag kan få orden och tankarna i rörelse. För jag har så himla mycket att säga egentligen. Om livet. Om företaget. Om kärleken. Om kaoset överallt nu. Om träningen, om kroppen, om maten, om ekonomin. Men hur jag än skriver så får jag liksom inte ihop det.
Här däremot, är ju bara att ösa på. Det blir vad det blir.
Men jag tror det kanske rör sig lite för mycket i skallen just nu. Kunde inte somna härom natten och låg och vred och vände mig i soffan. Har sovit i soffan på grund av sjuk och på grund av jag då har jag stor hund som sällskap och nära till vatten, te och allehanda bekvämligheter. Voila! Kunde där och då inte fånga en enda tanke. Det bara surrade i huvudet. Till slut tände jag lampan, tog mobilen och skrev. Jag skrev ner allt jag tänkte på. Först i små ord, som rubriker liksom. För det rörde sig om ALLT, tro mig. Det var mat till nyår, det var jobbet och vad jag vill och ska och bör, det var barnen och grejer som behöver göras. Idéer som jag bara måste göra något med och människor jag måste ringa för att kunna komma vidare med de där idéerna.
Och! Efter max fem minuter sov jag. I telefonen fanns min hjärna i listform. Eller åtminstone de tankar som liksom popcorn puffade omkring där och inte direkt underlättade insomnandet. Alla tankar var kanske inte särskilt konkreta och kanske en smula överskattade just där och just då, men de förtjänade i alla fall en mer strukturerad plats på jorden än inne i mitt popcornhuvud klockan 02.30 på natten.