Lite roande onsdagsläsning om fel person på fel plats. För hade den här tjejen tänkt lite mer på service och lite mindre på att låta vackert med entonig telefonröst, hade problemet varit löst på femton sekunder. Stora elektronikkedjor har ofta koll på rutinerna, men när personalen inte har det (eller inte vill ha det) blir det… fel.
– Hej, jag behöver hjälp att kolla en leverans som jag är oroad över. Det står på webben att den inte är skickad och jag vill försäkra mig om att den går iväg idag.
– Japp, ordernummer tack.
– Det är 1234567890.
– Ok. Den ser inte ut att ha gått iväg än.
– Nej, jag vet. Det är problemet. Jag behöver få det bekräftat, att den gör det.
– Ja, men det ska den nog göra hoppas vi.
– Men “nog” räcker inte för mig. När går er sista leverans för dagen?
– Det kan jag tyvärr inte svara på.
– Ok. Kan du koppla mig till någon annan som vet det?
– Nej, det kan jag tyvärr inte göra. Vi vet inte det.
– Men lagret vet. Kan du koppla mig det. Jag har betalat extra för expressfrakt och eftersom den då ska vara på plats hos mig allra senast imorgon behöver jag veta att det fungerar. Du kanska kan koppla mig till lagret? Eller någon av dina kollegor?
– Nej, jag kan inte det. Vi får nog avvakta tills imorgon helt enkelt.
– Men imorgon är det ju försent att göra något åt det. Om den inte gått iväg. Det är ju nu vi kan göra något.
– Nej, vi får avvakta och se, det tror jag blir bäst.
– Men (här börjar mina kinder blossa av ilska och irritation) det här är ju så onödigt. Om jag bara kan få prata med någon som har koll på era leveransrutiner så blir jag ju lugnt och harmonisk. Någon som vet när sista bilen går till exempel. För nu är det kväll och den står fortfarande som “ej skickad” på mitt webbkonto.
Mitt tonfall har nu övergått till någon form av överdrivet len stämma med en rosenrasande underton. Tror tandgnisslet hörs ända till dit, till kundtjänsttjejen, även utan telefonlinje. Om hon hör alls. Hon lyssnar inte i alla fall. För nu kommer den stackars tjejen med världens sämsta lösning.
– Vi kommer nog inte någon vart här. Vi får avvakta tills imorgon och se. Om jag hade haft svar på din fråga hade jag sagt det direkt till dig.
– Men du. Jag ställer ju inte frågan till dig. Jag vill bara att du kopplar mig eller ger mig telefonnumret till någon som vet när och hur leveranserna går ikväll. Om du inte vet svaret så måste du kunna fråga någon annan.
– Men ingen vet det!
– Du menar på fullaste allvar att INGEN på hela XXX-företaget, en av Sveriges största hemelektronikkedjor, vet hur rutinerna ser ut för leveranser. När bilarna går och hur sent varor kan packas för att nå kunden nästa dag? INGEN?
– Nej. Ingen….
Jag tänker: GGGGGRRRRRAAAAAARRRRRRRRGGGGGGGHHH!!!!!
Jag säger:
– Ok. Vi lägger ner det här. Puss och kram.
Jag lägger på. Räknar till tio. Fläktar mina blossande kinder lite och ringer igen. Hamnar hos en ny tjej. Ber om att få bli kopplad till någon som har järnkoll på rutiner kring leveranser. Och blir det. Får svaret att de packar i skift och att min beställning är halvvägs igenom packningen. Och att bilarna går hela natten. Så svårt var det. Lugn och fin.