Jag skriver och skriver och skriver. Ok, inte särskilt ofta på bloggen för tillfället men det ska jag försöka ändra på. För jag älskar att skriva. Dagbok till exempel. Inte i lika stor utsträckning som förr, men då och då. Och jag skriver i barnens böcker, det vill säga de böcker jag köpte till dem när de föddes. Tjocka linjerade anteckningsböcker som nu börjar bli fulla med minnen, roliga ord och uttryck, vanor och ovanor, mål och milstolpar. De ska få de där böckerna en dag när jag blir gammal och krokig och har ansiktet fulla med skrattrynkor. Då ska de få böckerna om dem. Och läsa om allt roligt de gjort och sagt och om hur vi haft det tillsammans.
Och samtidigt grubblar jag över att jag skulle vilja skriva något. Skapa något. Berätta något. Men så inser jag ju att det är precis det jag gör hela tiden. Fast lite överallt. Och inte så organiserat kanske. Så om jag nu aldrig kommer på vad det är jag behöver berätta, så har jag i alla fall författat de tre viktigaste böckerna på jorden. De om mina tre små mirakel.
Alltid något.