Några tankar om städning. Det är lite svårt att hitta tid och motivation till det nu. Alltså att utföra det, tänkandet fungerar som vanligt.
Man kan tycka att det faktum att fem veckor gamla Levi fullkomligt älskar ljudet från dammsugaren, skulle motivera mamman till att dammsuga… men det gör det inte. Hon försöker däremot motivera pappan att dammsuga. Det går sådär.
Så vi bestämmer att var sak har sin tid. Och just nu hamnar dammsugning ganska långt ner på prioriteringslistan.
Om vi ser livet från den ljusa sidan, så är väl det sunt. Visst?