När jag var liten önskade jag mig en storebror. Anledningen till det vet jag inte, men många av mina kompisar hade storebröder. Det kan mycket väl ha varit ett av skälen.
Men idag kom jag på hundratals skäl till. När vi var på väg hem från dagis och fritids, när vi var ute i trädgården, när killarna spelade Wii, när de åt middag, när de badade. För varje sak de tog sig för ikväll ramlade det på plats. Att se hur världens finaste storebror är mot sin lillebror var (i alla fall idag) en ren fröjd.
När jag tittar på Valentin nu, gissar jag att det är precis en sådan storebror som jag hade velat ha. En som höll handen när man var arg på föräldrarna, som bar mina högar med småpinnar hem bara för att jag var lite trött i benen eller som förklarade hur alla coola tv-spel fungerade. Någon som lärde mig säga Triceratops och Tyrannosaurus Rex och någon som kunde förstå mig när inte mamma och pappa gjorde det.
Som tur är fick jag ju världens finaste lillasyster istället. Och jag hoppas att killarnas kärlek växer sig lika stark som den jag känner för henne.
Villkorslös kärlek, långt bortom några krossade starwarsskepp.