>Ännu ett tecken på att tiden går väldigt väldigt fort. När jag vaknade imorse kring halv åtta satt sjuåringen redan i soffan och kollade på barnprogram. Herregud, hur länge har han varit vaken, tänkte jag i mitt stilla sinne. Jag måste verkligen säga till honom att, om han vaknar, så måste han gå in till mig först. Så det inte blir barnprogram mitt i natten.
Vid frukosten frågade jag, utan att egentligen förvänta mig ett svar;
– När vaknade du imorse då Valentin?
– 6.45! Det är ju typ samma som det brukar stå när jag går upp när vi inte är lediga.
Bra där.