>Vår julgran är officiellt avliden. Den rasade hastigt mot slutet och skulle ikväll plockats ner och kanske mött sitt öde i den ständigt varma kaminen. Men icke.

Jag har istället ägnat kvällen till att 1) natta treåring som vägrat somna och 2) letat halvt ihjäl mig efter sjuåringens Bakugankulor. Eller rättare sagt hela burken med Bakugankulorna i. Den fanns ingenstans. Vi letade överallt på golven, bakom soffor och på bord, i fönster och på hyllor, i skåp och i alla lillebrors leksakslådor (där hamnar nämligen våra saker ganska ofta).

Men nej.

Sjuåringens ansiktsuttryck blev allt mer uppgivet men vi letade tappert vidare. Till och med på ställen som vi redan letat på, bara för att. Bara för att liksom hålla lågan uppe.

Skulle tro att det enda stället vi inte kollade var under sängen, storebrors säng. Där stod nämligen två lekbackar (som vi däremot kollade i) och en resväska. Så i min enfald tänkte jag att nej, där innanför kan den ju ändå inte vara.

Efter nattningen kom ett lyckosamt sms-tips från lillebrors gudpappa, som var en i gänget fikagäster i förmiddags. Jag smög in i det då nedsläckta barnrummet och trevade under sängen. Och där var den ju.

Försiktigt ställde jag ner Bakuganburken på kudden bredvid den slumrande storebrorsan. Han kan inte ha sovit särskilt hårt, för han kikade yrvaket upp på mig med ett trött men lyckligt leende. Att påstå att storebrors ögon lyste upp hela rummet vore en underdrift.

Vardagslycka när den är som bäst. Slog nog den här med hästlängder.