>Det känns fortfarande lite overkligt det här med knyttet i magen. Mest för att jag inte känner något ännu utan bara är allmänt… fluffig?
Men så finner jag mig själv storgråtandes till En värsting till syster. Nunnefilmen. Whoopie-filmen. Ja, herregud.
Är inte det ett graviditetstecken som heter duga?
>När jag var nygravid med Milla och skulle gå och fika på stan med Totte, så stod det ett gäng "indianer" och spelade panflöjt utanför Åhléns. Totte ville naturligtvis stanna och lyssna, vilket ledde till att jag efter ca. 2 minuter började storböla… verkligen fulgråta… bara för att det var så fint liksom 🙂
Man blir lite skum när man är gravid, det bara är så.
>Åh, jag tycker att det är så coolt att du är gravid igen!! Jag är nästan avundsjuk!
>Cilla: Hihi! Om man blir… jag upphör liksom inte att förvåna mig själv. 😀
Bodil: Tack 😉 än så länge bara mysigt, men jag är ju bara lite lagom tjock so far! 😀 Förväntansfulla brorsor!