>Om det hade varit möjligt hade jag lagt ut en fin bild på ett bedårande sött luciatåg som framfördes av Valentins föreskoleklass ikväll. Men det var inte det lättaste att få dem att fastna på bild. För direkt efter att de sjungit och läst och sjungit igen så var det som man blåst med en kompressor i en öppen mjölpåse (jag vet, fånig liknelse) för de var överallt.
Det härliga var att alla sprang. Varenda unge. De dattade, hoppade, hjulade, brottades och tjöt av skratt. Allihop. Jag tyckte mig ana en go’ sammanhållning i den där lilla sprallklassen, där alla liksom fick plats. Minst lika fint som själva luciatåget, men aningen mer högljutt.
Nåväl. Bild blir det alltså inte tal om. Men jag inser att vi kommer att uppleva en hel hög luciatåg de närmaste åren. Däremot tog jag en bild på sexåringens efterlängtade tandläkarbesök igår. Här konverserar han med tandsköterskan om varför hon har platsskydd kring glasögonen: