>Det finns ingenting som jag mår så dåligt av, som att känna mig som en dålig mamma.
I morse var jag inte direkt exemplarisk, om man säger så. Att stressa ikapp med klockan samtidigt som två småkillar springer åt ett helt annat håll… det är inte min kopp te. Många dagar kan jag hantera det men inte idag. Tydligen.
Efter både tjat, skrik, gråt och ursinne satt vi i alla fall på cyklarna, på väg till skola och dagis. Försenade. Jag stod för ursinnet, storebror för det ledsna och lillebror försökte förgäves lätta upp stämningen genom att lova att jag fick komma på hans kalas. Och smaka på hans godis.
Allt detta bara för att det var kallt, och jag bestämt mig för att min vilja var lag. Kallt väder = varma kläder. Jag som trodde att jag var ganska bra på att välja mina strider, men idag gjorde jag uppenbarligen en missbedömning.
Det enda som var ok med hela morgonen som gud glömde, var att vi skiljdes åt med kramar, pussar och förlåt.
Och. For the record. Händer detta igen så lovar jag att hellre låta storebror strunta i fleecejackan och därmed frysa de tio minuterna till dagis, till förmån för morgonron. Faktiskt.