>Snart dags för nattning men någonting är annorlunda. Barnen är inne i vårt sovrum och leker. Vanligtvis brukar det innebära tjoande och skrikande och efter några minuter ett illtjut. Då har de förmodligen krockat eller så har någon av dem fått en kudde i huvudet. Eller något annat traumatiskt.
Men inte ikväll. De leker familj.
När jag smyger närmre och lyssnar, förstår jag att storebror bebis. Lillebror knallar omkring i rummet och lyfter på lite grejer och säger mumlande saker som Jag går ner i källaren en liten stund, Du gillar sörövare gubben? och Här får du en filt så du blir lite varm.
Det är dags för nattning, men jag har verkligen inte hjärta att avbryta det här underbara rollspelet. Eller samspelet.
Inte nu när potatisen tydligen serveras.