>När jag hämtade barnen på dagis förut blev jag stående en bit bort. De såg inte när jag kom så jag passade på att kika lite. Tog chansen att få en liten, men ack så fantastisk, glimt in i deras värld. Jag stod bara där och myste av stolthet och lycka. Och log med hela själen.
De där två är verkligen mina. Och det häftiga är att i stunder som denna känner jag mig perfekt.
När jag tänker efter får blotta tanken på de där två yrvädren mig att känna mig perfekt. Det måste jag försöka komma ihåg.
Nog med fredagsanalys. Dags att jaga en cykelbarnstol till det mindre yrvädret.