>Lillebror Alve är inne i en särskilt social fas verkar det som. Han är noga med att kommentera saker han ser och gör. Som på vägen in på Willys idag. Då var han tvungen att gå fram till en pensionär på en bänk och vänligt förklara att vi minsann skulle gå in och leta efter lite ägg.
I förmiddags var vi och lämnade sexåringen på simskolan, och på väg ut från Odenbadet går vi förbi en man som låser upp sin cykel vid cykelställen.
Alve: Hej! Jag gillar dej!
Roade mannen: Eh. Gör du?
Alve: Japp. Jag gör det!
Roade mannen: Men du känner ju inte mig?
Alve: Nä.
Roade mannen: Jaha du. Jag har en pojke också, som är lite större än dig.
Alve: Jahapp.
Roade mannen: Japp. Han är 9 år. Vad heter du då?
Alve: Alve. Jahapp. Härå!
Vad ska man säga? Det är ju inte särskilt bra i längden om man som liten knatte går fram till främmande människor och förklarar sin kärlek. Men som tvååring när han ständigt har föräldrarna med sig, känns det ganska harmlöst måste jag säga. Och roande för alla inblandade.