>Inte konstigt förresten att träningen verkar ha en uppsving nu. Jag springer ju praktiskt taget omkring nätterna igenom för närvarande. Först slocknar jag i soffan, sedan flyttar jag mig in i sängen och då kan jag inte sova längre så jag läser några kapitel i en bok eller jobbar lite och när jag äntligen somnar vaknar någon av killarna. Sängbyte. Ligger vaken en stund och klappar lite, myser lite. Somnar. Så vaknar nästa och det är dags att byta säng igen. Klappar lite, myser lite, värmer lite och sedan kommer det en spark eller knuff och det blir trångt. Tillbaka till min säng igen. Har jag tur så kommer den lilla svarta cockerspanielflickan på att hon är otroligt kissnödig någonstans där emellan.
Men säga vad man vill om att lugna små barn mitt i nätterna. Men jag ska göra allt för att minnas den här cirkusen. För om femton år saknar jag med all säkerhet de där stunderna som jag kryper ner hos de här små knortarna, lägger armen om dem och ser hur de ler i sömnen och blir alldeles lugna och trygga.
Att jag räcker till och blir över. Det måste jag bara komma ihåg.