>
Pedagogiskt värre. Ikväll satt jag och betalade räkningarna och storebror (som ju älskar siffror och bokstäver) kröp upp i mitt knä och ville hjälpa till. Så här låter det när en 5-åring betalar en bok från Kråkes bokklubb.
– Klicker jag där? (Det stämmer – han säger klicker med e)
– Ja, också kollar du var det står Gleerup… med två e.
Tystnad. Scrollar. Scrollar lite till. Scrollar tillbaka.
– Där va?!
– Japp, klicka där.
– Sen då? Var ska jag skriva pengarna?
– I den rutan där uppe, och sedan ska du skriva in det långa numret i den långa rutan.
– Ok.
Tystnad igen. Sneglar på räkningen. Sneglar på skärmen. På räkningen igen.
– Eeeett… noooooll… eeeett… fyyyyyyyyyyyyy-raaaaaaa… feeeeeeeeeem… noooooooooll… åååååååtta… fyyyyyyyy-raaaaaa…
– Går det bra Valentin?
– Mmmm… eeeeett… niiiiiiiiiioooooooooo… treeeeeeeeeeeee… etthuuuuuuuuuuuuundrrrrraaaaaaaaaaaaa… Mamma!!! Det står 100 här!
– Kul! Skriv du klart hela numret först så kan vi kolla på…
– Haha! Mamma! Sedan står det 45! …fyyyyyyyrrrrrrrrrrrtiooooooooooo-feeeeeeeeeeeeeeem… Vänta jag vill sudda lite.
– Nej! Det är rätt! Sudda inte!
– Jooo, jag måste… det blir så kul då.
– Men…
– Mamma, SK kan låta som SCH…
– Va?
– Ja, om man skriver SK så kan det låta som SCH.
– Ja, just det. Vad står det efter 45, skriv klart först så…
– Där! Där står det SCH… fast med SK. SKICKA! Vad händer om man klicker på SKICKA?
– Då betalar man. Kan du…
– Skiiiiiiiiiickaaaaaaaaaaaa… där ska jag klicka sen! Nooooooooooooooll… noooooooooooll… tvååååååååå…
Här reste jag mig för att hämta lite kaffe.