>Var nyss nere i hallen och rotade efter löpargrejerna. Eller rättare sagt jag rotade bland det mesta för att komma fram till vad man har på sig när man springer i äkta vinterväder. Snö! Underbart! Halt?
Hur som helst. På vägen upp hör jag konstiga ljud från vardagsrummet, från brorsorna.
Valentin: Aaaaaj! Aoooaaaoch.
Alve: Tröstande.
Valentin: Aaaaa! Min hals. Så kan man inte göra!
Alve: Strattar.
Valentin: Hostar halvkvävt med rossel i halsen och ett långt pip.
Här såg jag framför mig hur Alve hängde om halsen på honom. Eller ännu värre ett hopprep eller nå’t. Jag kommer in i rummet och frågar vad de gör.
Valentin: Vi spelar fotboll. Typ.
Sen spelade de fotboll. Och jag fattar ingenting. Men jag börjar få ordentlig kläm på de nu. Grabblekarna.
Söstra mi, vad lekte vi? Inga kvävlekar väl?