>Idag kom mormor och morfar för att fika lite. Det var som att trycka på en knapp på våra små änglar. Kaosknappen. Kaosknappen verkar ju dessvärre vara extra trimmad när det har varit ett riktigt skitväder hela helgen och barnens underhållning i bästa fall bestått av pussel, julkalender och böcker.
Kaosknappen skickar impulser såsom; Ok, nu kommer det gäster… då ska alla prata på en gång, tv:n ska på (volym ++++) även om du inte tänkt titta. Försök gärna för omväxlings skull springa omkring och strö lite smulor här och var eller ännu hellre (om det är chokladtema), släpp lite grann över hundarna. Säg nej som svar på varje fråga men mena ja, eller tvärtom. Och glöm inte… satsa på att börja prata exakt samtidigt som dina föräldrar säger något, och upprepa tills du når igenom (Typ: Mamma, mamma, mamma, mamma, mammaaaa, maaaamma…).
Det var en ganska vild eftermiddagsfika mina stackars föräldrar fick må ni tro, efter att ha gått omkring och julshoppat i Jönköping hela dagen. Vi tryckte det var jättemysigt i alla fall men vi är mer eller mindre immuna!
Pappa fick dessutom börja visiten med att montera sex stolar åt mig. Jag var som vanligt aningen för ivrig och ville inte vänta att montera dem tills barnen somnat. Nej, såklart skulle det göras nu. Så i pausen i Valentins julsångsuppvisning i köket så mutade jag Alve med ett gäng äppleskivor, och plockade upp kartongerna mitt i smeten. Precis när jag börjat fatta att det var en dålig idé och usel timing… så parkerade mormor och morfar utanför. Lättnadens suck.