>
Idag besökte Alve en leksaksaffär för första gången. Mats var sjuk så jag tog med mig båda pojkarna och skulle köpa en födelsedagspresent till en liten tjej. Måste säga att jag är glatt överraskad över hur otroligt bra det gick! Inte för att det brukar gå dåligt, men av någon anledning så väntar jag mig ändå ofta just det.
Jag ser framför mig hur någon av dem ligger raklång på golvet och skriker över någon leksak som vi absolut inte ska köpa. Det har aldrig någonsin inträffat. Ändå tänker jag tanken… men fråga mig inte varför.
Alves första visit i leksaksaffären blev aningen längre än det var tänkt, mest för att jag och Valentin inte var helt överens om vilken födelsedagspresent vi skulle köpa. Vi enades i alla fall så småningom, och under tiden fick Alve lite träning i att “titta-inte-köpa”. Han höll länge, länge i en brun plasthäst ifrån Fisherprice, som gnäggade och lyste när man öppnade munnen på den… Det var kärlek vid första gnägget. Jag provade för skoj skull att ställa tillbaka den på hyllan ett par gånger, och det accepterade han utan minsta protest.
Inte nog med detta, utan när vi skulle lämna affären så fastnade Valentin vid hyllan med alla plastdjur (som han samlar på). Inte ett ljud om att han vill ha något, utan istället ropar han till mig “Mamma! Kolla vilken cool örn! En så’n har jag inte… det måste jag önska mig någon gång!”
Bådar gott inför kommande shoppingrundor!