>
Jag försökte hålla lille 4-åringen vaken under bilfärden hem förut genom att köra lite hjärngympa 😉 vilket resluterade i den här underbara tankegången hos den lille knatten:
– Mamma, kolla!!! Mars!!!
– Var?
– Där! Det är mars som lyser där borta…
Valentin pekar mot en röd lampa långt borta, som lyser i mörkret.
– Dit ska jag åka med en rymdraket, mamma!
– Åh, så spännande! Vår jag följa med dig då?
– Japp, det får du nog. Men det är lite svårt att komma in.
– Hur då?
– Men mamma… i rymdraketen du vet! Man måste nog ha en sån där hoppfjäder så man kan studsa in. Det är högt upp vet du…
– Jaha, men en sån har ju inte vi, vad ska vi ta istället då?
– Ja du… (tänker)… Men kanske kan ta en stege då. Det har vi väl hemma, mamma?
– Ja det var en bra idé. Men om vi inte hade en stege. Hur hade man kunnat komma upp då?
Lång paus.
– Ett rep! Man kan ha ett rep… fast då måste man ha fyra taggar på det som fastnar när man kastar och sedan kan man klättra upp i raketen.
– Bra! Men… om man inte har ett rep heller då? Vad gör man då?
– Då får man nog ta en giraff. Den är ju lång…
Vad jag älskar våra små diskussioner! En giraff… 😉 En så’n har vi ju i alla fall… eller?